Vi har sagt att vi ska försöka, egentligen ända sedan tidigt i våras, men sen går tiden så snabbt och vips så är det snart slut på det stora nöjesfältets säsong. Bor man som vi, dvs. 20-25 min ifrån, så är det ju inget man behöver planera långt i förväg men risken finns också att det liksom inte blir av. De har ändå funnits någon slags planering i det hela då det ju är ett faktum att det är mindre besökare när det inte är högsäsong och vi därför har tänkt att besöket får bli tidig vår eller "när skolan ha börjat".

Förra veckan konstaterade jag att det fanns en enda dag då vi skulle kunna åka dit om vi nu skulle dit i år och det var gårdagen. Med tanke på att vi alltid tycks bli sjuka om vi ska göra något kul så höll vi det hela som en "lös plan" och berättade inget för barnen. Sent i lördags kväll satte jag och min kära make oss och kollade igenom priser, åkpass och vad som skulle kunna bli billigast , eller ska vi säga mest privärt då ju inget är billigt i sånna här sammanhang. Vi kollade väderprognos och kunde konstatera att regnkläder nog skulle vara helt rätt med de utlovade skurarna.

Söndag morgon vaknade alla och tycktes otroligt nog må bra ! När vi åt en sen frukost (för attt vi skulle slippa äta direkt när vi kom dit) så berättade jag om vår plan. Barnen blev helt euforiska. De hade nog gett upp hoppet om ett besök iår . Givetvis kunde de knappt få i sig någon mat då de liksom var för uppspelta och nästan mådde lite illa...Typiskt då jag ju hade planerat att vi skulle äta en rejäl frukost.

Nåväl, vi kom iväg och lyckades med bedriften att faktiskt nästan vara där när de öppnade...eller en halvtimme efter men det är godkänt. Där var vi sen tills de stängde. Det blev 8,5 timme av åkande och roligheter. Det var inga köer i stort sett. Max 15 minuter vid något tillfälle. De flesta gånger bara några minuters väntan om ens det- bara att springa runt och hoppa på igen. Vi lyckades dela upp oss på ett bra sätt och vissa saker kunde de större barnen åka själva. Vi behövde inte ha med någon vagn att släpa på heller då lilla L faktiskt orkar gå nu (vi fick ju tänka oss för och vila oft) och barnen ställde upp för varandra, kom överens och kompromissade. Både jag och kära maken hade också riktigt kul. Jag är ju lite fegare så jag åkte nog mest med L och L som inte vågar , eller får, åka de mer fartfyllda attraktionerna. Maken och stora killen åkte några saker som inte jag vågar och maken åkte ett par attraktioner som ingen av oss andra ville/vågade...

Det var lagom varmt, solen sken till och från, det kom några droppar regn men inte mer.

Jag tänkte faktiskt flera gånger att det var så enkelt även de stunder då jag var själv med alla fyra. Det är faktiskt en helt ny känsla. De stunder när maken åkte de där läskiga attraktionerna och vi andra passde på att åka något annat. Det var liksom bara kul ! Det blev också så tydligt att de har blivit större och klarar att ta ansvar på ett helt annat vis.

Det blev en dag som faktiskt var glädje från början till slut. Det är väldigt längesedan vi hade en sån dag tillsammans hela familjen. En dag då ALLA har kul tillsammans. För det var faktiskt så det var. ALLA ...

Det var en trött skara som kom hem och fick slänga i sig lite mat och sen stupa i säng. Egentligen alldeles försent då klockan närmade sig 21.30 och det var skola idag.

Att sen lilla L vaknade inatt med 39 graders feber och inte mår bra idag gör liksom mig bara ännu mera tacksam över att vi fick vara friska och lyclkliga igår.

Det är en dag som gav mig ett fint minne med en varm, mjuk, lycklig känsla.

Ett minne att spara och vårda ömt.