Två små hemma. Två stora till skolan.

När det är så där att inte alla barn är hemma så börjar jag nästan alltid att fundera på hur det hade varit om det bara hade varit vi. Oavsett vem som är borta så blir det alltid så mycket lugnare hemma. Det är konstigt för det borde inte spela någon roll. Det blir ju också tomt på något vis.

Idag funderade jag alltså över hur det hade varit om jag stora L hade varit nr 1 och lilla L nr 2.

Vi hade det riktigt mysigt. Spelade UNO, lilla L har fattat hur man gör men vi spelar med öppna kort för att kunna hjälpa till lite. Sen var det kurragömma en liten stund innan vi gick ut. Ut i vädret där solen faktiskt gick att skymta korta stunder mellan molnen.

Kanske var det just dessa små solglimtar som fick mig att må en aning bättre och blicka lite framåt. De dagar som jag nyligen har lagt bakom mig har varit grå och tröga som gammalt tuggummi.

Lite ljus och ett varmt skönt lugn av kärlek runt hjärtat, om än så bara för en liten stund.

Hoppfullt !