Livet rullar på. Kära maken blev opererad igår. Idag gick det att prata några ord med honom men han mådde inte bra, hade rejält ont. Men nu är den iallafall gjord, bara att hoppas att det som följer härefter blir bra. Han kommer nog inte att vara så pigg som han har trott.

Alltså är jag "själv" med barnen några dagar och därefter kommer det nog ta ytterligare ett tag innan de har en "hel" pappa. Som tur är så har jag kunnat ta ut lite semesterdagar (jippi, det är så här man har semester på riktigt ? ) så jag är iallafall ledig tills på tisdag.

I helgen började jag handla julklappar. Till barnen är det i stort sett färdighandlat. Nu väntar jag bara på att få hem de där 12 paketen jag har beställt från olika ställen. För det är nätet som gäller. Jag ORKAR inte springa runt och jaga klappar i affärerna. Eller jo, det kan vara ganska mysigt om det rör sig om en eller två och man kan gå där i lugn och ro men annars är det mest jobbigt. Nu blir det jobbiga att hålla reda på alla fakturer och sen slå in allt (inte favoritsysselsättning när det är till barnen och känns som typ 100 stycken även om det väl bara är ett 30-tal) . Det JOBBIGASTE blir att hämta ut paketen hos mitt lokala ombud som är en liten servicebutik som drivs av en väldigt sur och i allmänhet ganska otrevlig man. Hade de inte haft paketutlämning där hade jag ärligt talat inte satt min fot där.

Jaja, det löser väl sig

Just nu känns det lite vilset i livet. Jag trivs inte riktigt på jobbet. Det känns inte riktigt rätt i hjärtat men nu är det en fast tjänst och då går man inte därifrån så enkelt. Jag har dock hittat två väldigt intressanta tjänster den senaste tiden. Den ena sökte jag och fick två dagar senare, när ansökningstiden hade gått ut, besked om att tjänsten var tillsatt. Kände mig lite lurad som hade lagt ner en halv dag jobb på att verkligen skriva ett personligt brev för att sen förstå att tjänsten var tillsatt redan innan jag skickade iväg det...

Men med två dagar kvar så satte jag mig idag och sökte en annan tjänst. Det personliga brevet fick skrivas om då den här tjänsten hade en helt annan inriktining och jag där ville lyfta fram andra sidor och kompetens. Skickade dock iväg det och fick en halvtimme senare se att de tackade för min ansökan men att de redan hade tillräckligt med sökande och därför hade avslutat ansökningsprocessen...Men VARFÖR tar man då inte bort annonsen ? Kände mig återigen lurad och en stor besvikelse kom över mig.

Så vad har nu livet tänkte ut åt mig ? Vad kommer jag att hamna ? Jag väljer att tro att det på något vis finns en mening med allt och att det finns något som är "uttänkt" för just mig. Jag tror att livets väg redan är bestämd där vissa hållpunkter finns, eller mål eller vad man nu vill kalla det. Vi har valmöjligheter, vi kan ta olika vägar men vi kommer på ett eller annat vis ändå att hamna vid de utsatta målen, vägen är bra olika dit. Och tja, om vi nu ska tala tro så tror jag då alltså att livet är starten och de slutliga målet är döden om man nu kan kalla det ett mål. Kanske slutstation är ett bättre ord och de där delmålen kanske kan kallas stationer...

Det är alltid svårt att inte riktigt veta. Ibland är det också spännande men oavsett vilket så är ovissheten en del av livet och svaret är tålamod. Tids nog så vet vi ! Alltså får jag väl gå här och vänta på vad som finns där bakom hörnet även om livet just nu känns grått och lite hopplöst.

Tålamod !