Direktlänk till inlägg 10 november 2014

Vare sig jag vill eller inte...

Av Mamman - 10 november 2014 10:19

Men jag vill verkligen inte till jobbet. Jag VILL INTE...

Så jag stannar hemma idag. Eller nej, det är bara att skjuta på det jobbiga för jobbet är mitt jobb "tills vidare". Så om jag är hemma så måste jag ju ändå gå dit förr eller senare.

Och ja, jo, jag har sagt att jag ska ge det ett år. Det året har snart gått och jag har faktiskt hållt ögonen öppna för andra jobb , sökt en del och till och med varit på intervju...

Igår skickade jag en ansökan igen. Jag hoppas, hoppas...Jag tror inte mina chanser är noll men jag tror inte heller att jag är glasklar på tjänsten. Vi får se.

Tills vidare har jag en tillfällig lösning jag hoppas på. Men den lösningen innebär inte att jag slipper dagens jobb, bara att jag kanske kan få vara på en annan enhet då och då om jag får möjlighet att gå brevid där ett tag först. Det har varit på tal om det innan men sen har det inte blivit av, det kommer ju alltid något annan emellan.


Jag är inte sjuk. Alltså ska jag gå till jobbet, så är det vare sig jag vill eller inte.

Jag är tacksam över att jag har ett jobb, men lika stor som min tacksamhet är över det är min önskan om att känna lugn och en glädje när jag tänker på det jobb jag är tacksam över. Det är längesedan jag kände så.


Det råde dessutom kaos i min hjärna. Allt är som vanligt men samtidigt så går vi och förbereder inför den där operationen och det som kanske kommer sen...Eller det som kommer sen. Vi vet bara inte hur det blir. Rädsla och ovisshet där blandas med det jag känner inför jobbet. Vardagspusslet är i vanliga fall inte helt enkelt att lägga och nu är det ännu mera förvirrat och oroligt.

Jag drömmer mardrömmar, vaknar tidigt med en tung känsla av ledsenhet och uppgivenhet. Tankar kommer, jag kan inte somna om. Det är svårt att koncentrera sig.


Jag vill inte beklaga mig. Inte "tyck synd mig". Jag vet att för många, många så går det bra ändå. Cancer är inte obotlig på samma vis som det var förr i tiden. Det finns dom som dör av det men det finns också dom som lever vidare och får ett långt liv efter. Men just nu vet vi inte så mycket. De kommande åren kommer vi inte heller att vet.


Ingenting känns roligt eller förväntansfullt. Jag gör för att jag måste. Jag försöker tänka på saker jag tycker är kul men känner ingen lust. Att läsa, pyssla, fundera på jul och vad som ska göras inför det, att titta på de få favoritprogram som jag har. Nä, inget är kul och det mesta känns som måste, måste, en kamp i en tung uppförsbacke.


Att kunna sjukskriva sig eller vara hemma med barnen om de är sjuka är en otroligt bra och fin förmån vi har i det här landet. Jag ska inte missbruka den. Jag är frisk och likaså mina barn så idag ska jag gå till jobbet vare sig jag vill eller inte.





 
 
Petra

Petra

10 november 2014 17:54

Men få saker tär så mycket på en som just ovisshet tycker jag! Fy sjutton så himla jobbigt för dig/er! Och så som grädde på moset ska du behöva känna osäkerhet och olust på jobbet också. Du kan inte berätta hur ni har det hemma? Tänker att om man har ens ett uns medkänsla i kroppen kanske man då har lite mer överseende och sympati för en kollega i det läget...?

http://petraiordochbild.wordpress.com

Mamman

10 november 2014 22:45

Överlevde kvällens pass och det kändes ganska ok. De personer jag jobbade med idag kändes bra. Vissa vet hur det ligger till och det känns i alla fall bra. Inte för att jag vill bli särbehandlad just pga det utan bara den där känslan av att dom vet...Men jag kan sakna mitt gamla jobb där jag verkligen kunde vara "jag" efter alla år. Slippa att tänka på hur andra såg på mig och slippa vara så ny, osäker på allt och alla...Det hade varit guld värt nu när andra saker slukar min energi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mamman - 22 juli 2015 09:55

Det jag drömmer om nätterna är inte särskillt svårtolkat men det ger mig tankar och känslor som dröjer kvar långt in på dagen. Det jag drömmer är det jag inte vågar tänka när jag är vaken. Så enkelt är det. Frågan är bara vad jag ska göra med det hel...

Av Mamman - 28 juni 2015 06:16

Livet rullar på. Som vanligt går det i en rasande fart och svänger hit och dit. Bra och hoppfulla dagar blandas med skitdagar där uppförsbackarna känns omöjliga att ta sig uppför. Ändå så gör jag det. Ibland åker jag av vägen, gråter en skvätt och ge...

Av Mamman - 24 april 2015 10:03

Jag tror att alla kan vi bidra på olika vis för att göra världen lite bättre. Vad man väljer och har förmåga att göra är nog väldigt olika och så måste det få vara. Jag tror på frivillighet. Det som fungerar under en period i livet kanske inte funger...

Av Mamman - 23 april 2015 05:42

I börjar av veckan var jag och lilla L med maken när han skulle få sin behandling. Det är ganska odramatisk. En droppåse hängs upp och kopplas på och då ligger han där i ca 3 timmar. Men jag har länge tänkt att barnen ändå skulle få se just detta och...

+7

Av Mamman - 20 mars 2015 15:30

Livet rullar på. Vissa dagar/perioder är bättre än andra. Det blir ljusar och ljusare. Iallfall utomhus och visst hjälper det lite. Iallafall när det gäller orken att ta tag i saker. Städa ut, rensa, försöka komma framåt även om det är jag som måste ...

Skapa flashcards